vad är hem-ligheten?

Vad innebär det att känna sig hemma? Var kommer känslan ifrån? Är det något som automatiskt växer fram över tid eller har det med ens eget fokus att göra?

De senaste veckorna har jag funderat på det här. När känner jag mig hemma? Varför? Hur mycket? Gör jag det hela tiden utan att tänka på det? Kan jag välja?

Och vad är hemma? Kan det vara var som helst? Har det med platser, aktiviteter och/eller med människor att göra eller handlar det i grund och botten om relationen till mig själv snarare än till omvärlden?

Är det så att om man känner sig hemma i sig själv – i sin kropp och i sitt medvetande – så kan man känna sig tillfreds i stort sett överallt, i de flesta situationer och relationer?

Klar över är jag i alla fall att om jag hade känt mig 100% hemma i mitt nuvarande liv så skulle jag inte ha monterat ned det på det sätt som jag gör nu. Trots allt gott och bra så upplever jag det inte som att jag är på rätt ”plats”. Men finns det överhuvudtaget en sådan plats? Vad består den i så fall av?

Mitt projekt handlar om att utforska allt det här.

Jag är nyfiken på vad som händer med min hemkänsla när jag inte har kvar mitt hem och mitt jobb, när jag är lång bort från det hemtama och ständigt får omdefiniera mitt ”hemma” i takt med att platser, människor och rutiner byts ut.

Och när jag återvänder, kommer jag då att hitta hem i en ny bostad och sysselsättning? Hur kommer det nya att kännas i jämförelse med dagens situation? Går det överhuvudtaget att hitta något som blir bättre för mig totalt sett, eller förlorar man alltid på gungorna det man tar igen på karusellen? Gapar jag efter för mycket?

Om jag förlorar hela stycket kommer jag nog i alla fall ha fått rätat ut en del frågetecken längs med vägen (och fått en resa på köpet!). Den som lever får se. Detta är den fas som jag ska ta mig igenom nu. Oavsett vad som finns där ute och vad som händer, så har jag kommit fram till att trial and error är rätt för mig i detta läge.

Rent logiskt sett borde det ju vara fel metod att resa iväg för att hitta hem. Men slänger man in fett med meditation och studier kring hur allting existerar, utöver resandets utmaningar och vedermödor som tvingar fram insikter, så kan vad som helst hända.

Kanske är det helt enkelt i utmaningar som jag känner mig hemma, i flöden av ansträngningar som sakta leder framåt. "Platser" som inte är färdiga.

Den inför försäljningen stajlade lägenheten

kändes inte som hemma, trots att många

av beståndsdelarna fanns där.