möten

Monsunen är över. Jag skulle tro att alla här är glada över det. Färdigmöglat för den här gången!

En dag häromveckan regnade det till min stora förvåning inte på hela dagen, och inte nästa dag och inte nästa dag heller. Kan månader av regnande vara över så plötsligt? Nej, så enkelt var det inte. Efter tredagarsuppehållet följde några dagar av fortsatt regnande till och från, men sen, sen! Aporna lekte lyckliga i solen, korparna kraxade muntert och vi turister log blygt mot himlen. Ett nytt liv tog sin början med möjligheter till frukost på taket, torr duschhandduk och kortärmat. Till och med solglasögonen fick plockas fram.

Tushita var toppen. Till den grad att jag redan har anmält mig till 20 dagar till där uppe. Först 10 dagars kurs på temat ”How to develop bodhichitta”. Bodhichitta är djup kärlek och medkänsla för alla levande varelser, en grundbult i tibetanskt buddhistiskt utövande. Bodhichitta är motivationen att sträva mot upplysning för att i det tillståndet kunna hjälpa andra, istället för mot nirvana som är ett tillstånd man når för sin egen skull. Några dagar senare blir det ett 10 dagar långt retreat med fokus på Medicine Buddha.

När kursen om Hjärtsutran var klar såg vi så här glada ut:

 

Utöver mycket pedagogisk och inspirerande undervisning kring ett högintressant och komplext ämne (tomhetsbegreppet) och en trevlig grupp, bjöd dagarna på Tushita på nära umgänge med en flock apor. De höll såpass bra koll på oss att de la märke till att ett rum vid ett tillfälle var olåst och obevakat. De som bodde i rummet fick allt ifrån kosttillskottspulver till laxermedel uppätet – aporna öppnade burkar och förpackningar och satte i sig allt som verkade aptitligt.

Själv slapp jag bli bestulen och kunde med växande fascination beundra deras akrobatkonster i träden och allt annat som går att klättra på. De svingar sig fram som elitgymnaster korsade med kattdjur – viga, starka och graciösa – och landar alltid bra oavsett hur illa det ser ut att bli. Småbarnen, små som chiuauor, springer ursöta runt på sina lite för långa och smala ben, ungdomarna brottas och kivas mer eller mindre oavbrutet och de vuxna plockar loppor på varandra eller sitter och håller koll på barnen. Åldringarna är respektingivande biffiga som förväxta pitbullterriers med tjock päls.

Lama Zopa, det andliga överhuvudet för organisationen som Tushita tillhör, har låtit bygga en liten pool på området för att aporna ska ha tillgång till dricksvatten. De äldre har fattat galoppen och dricker av vattnet medan ungdomarna använder poolen som äventyrsbad. De kastar sig ned i vattnet från träden och leker jage för att blöta ned varandra.

Jag delade rum i en liten stuga i skogen med en vän kanadensiska, en lagom stor spindel och en diskret mus. Själva musen såg jag aldrig, men den lämnade tydliga spår efter sig varje natt i vårt badrum.

Efter några mindre lyckade försök har jag efter kursen hittat ett bra ställe att bo på: Ett lagom bedagat 70-talshotell med gullig personal där jag för knappt 40 kronor natten får disponera ett i stort sett mögelfritt dubbelrum utan småkryp, med badrum inklusive varmvatten. En dubbelsäng, ett bord och en stol är hela möblemanget även denna gång. En hylla eller garderob hade inte skadat, men det finns tre krokar på insidan dörren och i sängen finns plats för klädhögar.

Min vän munken som jag träffade på första dagen i Mcleod Ganj har lånat ut en vattenkokare till mig, så att jag kan laga havregrynsgröt till frukost och dricka något varmt när det behövs. Det känns hemtrevligt att göra frukost själv och min havregrynsgröt är faktiskt godare än restaurangernas, trots den primitiva tillagningsmetoden. Jag häller hett vatten och havregryn, nötter, salt, ghee och lite honung i en stor kopp. Efter några minuter har det hela grötat till sig och jag kan ta med koppen upp på taket och äta i solskenet med storslagen utsikt. I hälsokostaffären har jag hittat ett vetefritt knäckebröd (heja Ryvita!) som jag sätter i mig till mellanmål med tahini och äppelmarmelad på.

Idag ska jag fara till Bir, en annan liten ort med en tibetansk bosättning. Det ska vara två dagars undervisning om Arya Tara med Dzongsar Khyentse Rinpoche på Deerpark Institute. När jag kommer tillbaka är det snart dags igen för undervisning med Hans Helighet Dalai Lama. Fyra dagar denna gång, med fokus på olika texter varje dag.

Utöver att njuta av Dalai Lamas närvaro och kloka ord hoppas jag få träffa en ung nunna som jag har sponsrat i några år via Tibet Charity. Hon bor i en tibetansk koloni i södra Indien, men är här i trakten för att delta i nunnornas årliga debattmöte. Alla tibetanska nunnekloster i Indien skickar representanter som under några veckors tid tävlar mot varandra i buddhistisk filosofisk debatt. När Dalai Lama undervisar gör de en dock paus för att närvara vid undervisningen och då hoppas jag kunna leta upp henne. Det skulle vara fantastiskt kul att träffas. Fortsättning följer!

Tushita - jag bodde i rummet till höger. Snickarverkstad på övervåningen.

Vissa skulle verkligen behöva raka sig under armarna...