målfoto

Inför den här resan var det under en längre tid mycket som skulle ordnas. Det var många som hjälpte till, framförallt mamma har ställt upp på massor av sätt. Hon har t ex hjälpt till med att måla om inför lägenhetsförsäljningen, sälja grejer på loppmarknader, städa, flytta och husera de grejer jag sparar. Mamma gav mig logi i kolonistugan över sommaren och tar hand om posten medan jag är borta. Hur skulle jag någonsin ha klarat av detta projekt utan mamma och alla andra som har hjälpt mig?

Mycket jobb och tankekraft har jag också lagt ned på egen hand och till min hjälp längs med vägen har jag haft två stycken målbilder. Den ena föreställer mig själv när jag står på Landvetter med min ryggsäck. Alla praktikaliteter hemma är avklarade och jag är vänd mot världen, redo för avfärd. Vid behov har jag föreställt mig bilden och hur det skulle kännas att vara där.

När dagen väl kom och jag faktiskt stod på Landvetter med mitt bagage, kl. 05 en lördagsmorgon, behövde jag påminna mig själv om att jag faktiskt var där nu, i bilden. Bedövad av sömnbrist och fixarstress, men ändå, där - i några egentligen ganska innehållsfattiga ögonblick, som flygplatsvistelser tenderar att vara - i mellanrummet mellan gamla och nya erfarenheter. Och det kändes... väldigt skönt. Det är något verkligt tillfredsställande med att nå ett mål som man har strävat efter under lång tid. All fokus som i förskott har visualiserats på just den där stunden. Målgången.

För att riktigt kunna gotta mig åt ögonblicket och minnas hur avslappnad och tillfreds jag kände mig, tröttheten och adrenalinet till trots, bad jag en rullstolsburen ung kvinna att ta ett kort på mig strax innanför säkerhetskontrollen. Det blev ett foto som jag verkligen gillar.

Jag tror att jag fortfarande lever kvar till viss del i den där lugna och nöjda, men lite bedövade känslan. Även på plats här i Dharamsala behöver jag påminna mig om att jag faktiskt är här, i Indien, i exiltibetanernas huvudstad med sitt fantastiska utbud av möjligheter att ta del av tibetansk visdom och kultur.

I målbild nummer två återser jag Boudhastupan i Kathmandu, och promenerar runt den med en centrerad och öppen känsla. En känsla av att verkligen landa. Förhoppningsvis blir bilden verklighet om två månader. Fram till dess och därefter ligger ett litet pärlband av nya målbilder på vänt som jag fyller med innehåll pö om pö. Det är som att slå in fina paket till sig själv, bära dem med sig en tid och sedan nyfiket, och utan stora förväntningar, öppna dem ett efter ett allt eftersom händelserna infinner sig i verkligheten.

Vare sig det gäller kortsiktiga eller långsiktiga mål tror jag att detta är en metod som lönar sig. Att visualisera bilder och känslor är också en viktig del av träningen i meditation inom tibetansk buddhism, och ett sätt att mejsla fram goda sidor hos sig själv. Genom att i meditationen ägna tid åt att fokusera på och uppleva en viss förmåga eller känsla, har man den närmare till hands även i verkliga livet.

Undervisning, som ger teoretiska kunskaper och inspiration, i kombination med meditation och träning i att tillämpa tålamod, generositet, etik, medveten närvaro etc. i vardagen, är buddhismens verktyg för personlig och andlig utveckling.

Utöver stillhetsmeditation, som syftar till att öva upp förmågan att varva ned och att koncentrera sig, och analytiska meditationer som hjälper till att nå olika känslor och insikter, finns inom tibetansk buddhism meditationer där man visualiserar olika Buddhor. De förkroppsligar vissa specifika egenskaper, som med tiden smittar av sig på den som mediterar, t ex förmågan att känna kärlek och medkänsla för sig själv och andra. Man blir som man umgås, heter det ju.

Har man fått en initiering i en viss meditation av en kvalificerad lama kan man också visualisera att man själv är den Buddha som meditationen handlar om. Att föreställa sig att man redan har Buddhans egenskaper och förmågor är som att ta en genväg till målet, samtidigt som man tränar på att faktiskt utveckla dem.

Att bli en Buddha - den ultimata målbilden. Snacka om en målgång som kräver strävanden under lång tid! Dit är det väldigt långt kvar, men som tur är finns det många små delmål att glädja sig åt längs med vägen.

(Ur)laddad på Landvetter