finns den sista resan?

Bloggen var ju färdigskriven, men så kom de här orden och de kan få tjäna som en alternativ avslutning, en slags meta-kommentar till resandet som företeelse, och till tiden, rummet och livet i allmänhet.

fredagshälsning till mormor

du dog på en fredag

nu finns du överallt och ingenstans

precis som förr

du dog med sommaren

det var höstens första dag

i en säng låg sommaren och du

för evigt kvar

en stelnande kropp

släppte ut din kärlek

att vibrera i rummet

i oss

om vi tillät den

ingenting stannade i dig

visarna i klockan på din handled

angav vägen, riktningen:

de reste i cirklar i stillheten

idag är det fredag

igen

jag sitter omgiven av dig

vi cirklar tillsammans

som tiden

för alltid på väg

för evigt kvar

vi är rörelsen, vi är stillheten

och vi färdas

över alla dagars hav

i skepp som är byggda av kärlek

Före

Efter