fotbollskärlek

Ett av mina lyckligaste ögonblick var en morgon i januari på Vagatorstranden i Goa, när jag spelade fotboll med ett gäng säsongsarbetande restauranggrabbar från Kalkutta. Det är så underbart att spela fotboll! Tyvärr påminde mina knän mig ganska omgående om varför jag inte har gjort det de senaste arton åren. Jag fick tjugo minuters ren lycka, sedan veckor av knäont. Det var det värt.

Jag tänkte på detta en natt på klostret i Kathmandu i början av juni, sedan jag väckts av konstiga ljud utanför. Jag låg och lyssnade en stund och försökte definiera ljuden. Var det någon som försökte bryta sig in i skolbyggnaden bredvid? Skadegörelse? Jag blev inte klok på det och reste mig för att försöka se genom fönstret vad som pågick. Det visade sig vara två tonårsmunkar som barfota spelade fotboll med en miniboll på skolgården.

Jag smög ut på balkongen och kikade ned på dem, lyssnade på ljuden från de vinröda munkdräkternas fladdrande kring deras springande ben, som segel i vinden, deras dämpade röster och den hårda bollens rullande och studsande mot stenplattorna. I övrigt rådde tystnad, så när som på spelet från syrsorna. En ensam glödlampa, i samarbete med stjärnorna, lyste upp planen för killarna. Jag njöt av scenen. De tyckte uppenbarligen också att det är underbart att spela fotboll.

Jag gick in igen, la mig i sängen och mindes Goa. Jag kunde ha spelat varje, varje, varje morgon på den där stranden om inte smärtan fått bestämma. Och vem vet, kanske skulle jag också ha varit en säsongsarbetande restauranganställd nära en strand någonstans, om inte mina knän sedan tonåren omöjliggjort både fotbollsspelande och fysiskt ansträngande arbete.

Sådant får man aldrig veta. Däremot vet jag att knäna har varit mina bästa lärare i många avseenden. Och nästa januari hoppas jag kunna tillbringa i självaste Kalkutta, inte för att spela fotboll, men för att arbeta som volontär på Moder Teresas sjukhem för de fattigaste av de fattiga.

Nu avnjuter jag några veckors mellanlandning i svala sommarsverige innan en resa till Washington DC i början av juli för tio dagars ”umgänge” med Dalai Lama. Sedan blir det svensk sommar igen och till hösten tre månaders volontärarbete på ett buddhistiskt center i östra London.

Glad midsommar!

Vagatorstranden

Indierna badar ofta i grupp, klicka på bilden för att se större

Skolgården i dagsljus

Munkar i ett annat sammanhang. Det gula plagget används vid speciella tillfällen utanpå de vinröda kläderna.