tack

Kanske för att jag varit dålig på avsked tidigare i livet uppskattar jag dem verkligen nu. Det är såklart skillnad på frivilliga och ofrivilliga avsked, men oavsett vilket tror jag att det är viktigt att ta vara på dem, om man får chansen.

I avsked finns det alltid en sorg med, ett allvar i att inte veta när, om, man kommer att ses igen. Allvaret gör att avskedet kan erbjuda oss blyga nordbor en möjlighet att våga uttrycka vår uppskattning och kärlek för varandra innan vi går åt olika håll. En kärlek som sträcker ut sig över tiden, ligger och gror, tills vi ses igen. Utan avsked kan det bli sorgen som ligger och gror istället.

Jag är riktigt glad över att ha fått ta ordentligt avsked av kollegor, vänner, bekanta och nära kära inför min resa. Tacksam för alla lyckönskningar, omfamningar, presenter, ja, all kärlek jag fått med mig i bagaget. Vilken ynnest! Och jag flaggar på halv stång inombords för min före detta kollega i EH-koncernen, Marina, som är försvunnen och befaras vara mördad, och alla andra som rycks bort utan en chans att ta avsked.