Bloggen var ju färdigskriven, men så kom de
här orden och de kan få tjäna som en alternativ avslutning, en slags
meta-kommentar till resandet som företeelse, och till tiden, rummet och livet i
allmänhet.
fredagshälsning till mormor
du dog på en fredag
nu finns du överallt och ingenstans
precis som förr
du dog med sommaren
det var höstens första dag
i en säng låg sommaren och du
för evigt kvar
en stelnande kropp
släppte ut din kärlek
att vibrera i rummet
i oss
om vi tillät den
ingenting stannade i dig
visarna i klockan på din handled
angav vägen, riktningen:
de reste i cirklar i stillheten
idag är det fredag
igen
jag sitter omgiven av dig
vi cirklar tillsammans
som tiden
för alltid på väg
för evigt kvar
vi är rörelsen, vi är stillheten
och vi färdas
över alla dagars hav
i skepp som är byggda av kärlek
 |
| Före |
 |
| Efter |
