sentimentalt

Idag vaknade jag ur en dröm och mindes skolgården. Jag låg kvar och följde tankarna in i korridorerna, till mina skolkamrater och nära vänner, tills jag behövde hämta både skrivpapper och snytpapper. Klasskamraterna - så väl vi kände varandra och ändå inte. Det är svårt att förstå vad det är som händer med oss när tiden går, och ändå inte.


minnen

dagarna tillsammans
i alla väder
på den där skolgården

varje år en ny början

allt som pågick i oss
som vi inte förstod

en samling människor, en familj
på väg att splittras, som alla andra

när jag höll dig i handen en gång långt senare
var det som om alla de där åren
strömmade ur din hand
in i mitt hjärta

våra händer, hjärtan
- är de de samma som då?

med tiden färdas vi
åt olika håll
men din hand bär jag alltid med mig
i min hand, i mitt hjärta

skolgården tänker jag så sällan på
trots allt det viktiga som hände där
jag minns det knappt

ändå finns det där
likt ett brus av vågor mot en strand
någonstans i fjärran

så ska också det som är viktigt nu
förvandlas till brus
när andra dagars vågor
i alla väder
rullar in över min strand, vår strand